sillydonut.blogg.se

I vintras dejtade jag väldigt intensivt via en dejtingsida på nätet. Jag blev duktig på att dejta och vart många erfarenheter rikare. Jag kan säga att jag kysste många grodor. Det blev väldigt utmattande att dejta så jag tog bort mig som medlem från sidan och slutade "leta". Kort därefter träffade jag A. Det är nog som många säger att när man slutar leta så kommer det till en. Så var det när jag träffade A. Hans kompis går i samma klass som min kusin, så vi alla möttes ute en helg. Det hände något direkt när jag såg A. Jag minns att killarna gick några meter framför oss och vi tjejer gick bakom, och jag viskade till tjejerna att han var snygg och att jag skulle ha honom. Vi diskuterade åldersskillnaden mellan mig och A - att det är 7 år mellan oss. Jag var medveten om att han inte var en perfect match i det avseendet. Jag sa att jag bara skulle leka med honom och inget mer. 

 

Utekvällen var underbar och jag och A var som magneter. Om han gick åt vänster, gick jag åt vänster, om jag gick åt höger så gick han åt höger.. Ja ni fattar.. Vi var som plåster på varandra! Dagen efter (en söndag) skickade A en vänförfrågan till mig på Facebook och jag minns hur glad jag blev. Vi började skriva och det dröjde inte länge innan han frågade om när vi kunde ses igen. Jag började föreslå helgen därpå eller någon dag efter jobbet, men han hade lite andra planer för oss - nämligen att han skulle komma hem till mig direkt. Det gjorde han. Han var hos mig snabbare än jag hann blinka och efter det så sågs vi kontinuerligt. Jag såg honom som en hunkig player, en sådan som jag skulle leka med ett tag och sen kasta bort till någon annan. Det jag inte visste då var att jag nu skulle sitta här och vara totalt galen i den där killen. Jag hade ingen aning om att han skulle vara en sådan fantastisk ung man. Han är mer omtänksam än någon annan jag mött. Han har verkligen ett hjärta av guld. Han har allt det jag söker hos en framtida partner.

Jag vet inte vart vi är påväg, jag vet bara att jag har fått starka känslor för honom. Hans vänner och familj ser oss som ett par, det är bara A själv som inte vaknat till. Jag respekterar honom och är villig att nu bara ta det lugnt och ses ibland. Ingen press, och ingen stress. Men för att jag ska kunna vara tålmodig så behöver jag distraheras. Jag läser just nu några böcker, och det känns skönt att komma in i min lilla läsbubbla. Och sen har jag även blivit medlem på den där dejtingsidan igen... Anledning: 

 

3. Om jag börjar dejta igen så kanske A vaknar till och A.) Antingen inser att ingen annan än han själv ska ha mig eller B.) Att han inte bryr sig om att jag träffar andra killar, och då är A och jag helt enkelt inte meant to be

Saken är den att jag har börjat skriva med några killar som verkar trevliga, och som dessutom ser väldigt bra ut. Ska tillägga här direkt att jag skulle välja A framför de alla, alla gånger, utan tvekan. Men som sagt, jag behöver distraheras. En man som är 30 - snygg och framgångsrik - har nu frågat mig tre gånger om att ses. Jag slingrar mig alltid ur, för det tar emot. Jag vill träffas i hopp om att tänka mindre på A, men det tar tokstopp när det kommer till kritan! Nu senast när han frågade om att ses en tredje gång och jag nu inte svarat honom på 6 timmar så skrev han nu "Du gillar inte att svara när jag ställer såna frågor?". Hur ska jag göra egentligen? Jag är helt lost. Jag vet varken in eller ut. Jag vet bara att om jag fick välja så skulle jag välja att träffa A, han är min första prio och det finns ingen annan.